Carro

Idag har jag varit tillsammans med min lilla pojke i hela 1 år och 7 månader. Om jag ska vara ärligt känns det faktiskt som att vi varit tillsammans betydligt längre än så. Vi har hunnit med så mycket under den här tiden och det känns som att vi alltid varit tillsammans.

Imorgon åker vi till gran canaria så då kommer det bli bloggtorka i en vecka. Jag har inte hunnit packa än och börjar känna mig väldigt stressad. Men men, det får helt enkelt lösa sig.

Nu måste jag rusa för om 15 min börjar min lektion i engelska. Mitt favoritämne. Eller?

Sitter just nu på McDonalds i Alvik och väntar på ett läkarbesök. Det är helt galet vad lukten här inne påverkar mig.

Så fort jag känner mcdonaldslukten tänker jag på den tiden jag jobbade här. Jag kan inte längre slappna av här inne, utan lyssnar konstant på ljuden från köket.

Jag känner så väl igen stressen och paniken när något gått fel. Eller ljudet från datorn som ropar upp beställningarna. Jag är så tränad på att lyssna på allt det här att jag liksom reagerar automatiskt. Det går inte att stänga av.

Sitter på jobbet just nu och rättar lite läxförhör. På lördag går planet mot gran canaria och jag har tusen saker som jag måste fixa innan dess. Den här stressen kommer att ta kol på mig!

Att göra lista:
- tvätta och packa
- skriva rapport till ordinarie läraren om mitt långvik här
- rätta en sisådär 100 läxförhör
- söka kurser inför vårterminen
- besöka psykologiska instutionen och söka återgång till psykologprogrammet. De kan inte garantera en plats vilket stressar sönder mig.
- handla tusen nödvändigheter vi måste ha med oss utomlands
- boka om en läkartid samt en föreläsning om laktosintolerans

Herregud vad trött jag är! Jag har fått en ovana och börjat lägga mig alldeles för sent. Precis innan jag ska lägga mig blir jag jättepigg och då är det lätt att stanna uppe ett par timmar för länge.

Trots tröttheten tror jag att det här kommer bli en bra dag. Jag har en fika inbokad med Marie och vi har tusen saker att prata om. Tror till och med att jag ska unna mig ett bakverk, för jag är så himla sötsugen.

Efter det ska jag hem till Daniel och ha fredagsmys. Vi ska laga middag och någon god efterrätt. Sedan ska vi se på idol. Jag älskar det programmet och har följt det sen andra säsongen. Årets favorit är Robin. Han är verkligen duktig! Och cool;)

Bjuder på en liten bild på marie när hon är som sötast.

Nu fungerar ju blogg.se igen. Jag har inte kunnat posta några inlägg på flera dagar, därav tystnaden.

Helgen bjöd på ett väldigt vacker bröllop. Det var Daniels bror som gifte sig med sin stora kärlek. Detta medförde att jag fick träffa hela Daniels släkt, men trots några små pinsamheter Gick det ganska bra.

Just nu har jag håltimme på jobbet och sitter och rättar diagnoser. Jag börjar inse att jag faktiskt saknar skolan. Till våren hoppar jag nog på psykologprogrammet igen!

Bröllop!
Varför funkar det inte att posta inlägg längre?

Tänkte bjuda på ett par bilder från helgen, för jag är alldeles för trött för att orka skriva.

Lördagen bjöd på mycket stress. Satt och planerade för mitt nya långvik större delen av dagen. På kvällen träffade jag Marie och skvallrade lite.

Söndagen ägnades åt shopping inför bröllopet, träning och filmmys med pojken.

Gud, vilket tråkigt inlägg det här blev!

Fredagsmys

Jag har ont i halsen och Daniel är supertrött. Vi har båda suttit klistrade framför idol hela kvällen och inte fått ett jota gjort. Det känns dock helt okej. Vi har varit ute så mycket de senaste helgerna att vi förtjänade en hemmakväll.

Innan jag slutar måste jag berätta om en lite småtokig incident. Tanken var nämligen att vi skulle hämta ut våra pass idag. Jag hade fått för mig att polisen stängde fem. Daniel slutade fyra och jag halv fem. Jag stressade därför livet ur Daniel för att han skulle hinna hämta upp mig vid skolan när jag slutade.

Tydligen var det långa köer och pojken lät helt förtvivlad när jag ringde honom vid halv fem.
" jag tror inte jag hinner! Idioterna framför kan ju inte köra bil!!! Men jag skyndar!"

Det var inte förrän han var framme som jag faktiskt kollade upp när polisen stängde. Det visade sig att de stängt redan vid tre...

Fem minuters rast

Idag är det en bra dag! Jag är så trött att jag håller på att somna på bussen, men någonstans är jag ändå ganska uppåt. Varför?

- begravningen är över
- min klänning är upphittad och i tryggt förvar i min garderob
- det är fredag och snart helg

Bjuder på en mysig höstbild på Daniels lilla katt.

Ibland blir jag så trött på människosläktet! När jag är stressad och allting verkligen måste klaffa är det alltid något som krånglar.

I det fallet gäller det klänningen jag ska ha på Andreas och Jordanas bröllop. De gifter sig om en dryg vecka och jag har ingen klänning!

Första klänningen jag köpte var röd, vilket tydligen är en förbjuden färg. Det hade jag ingen aning om. Men den klänningen var det bara att lämna tillbaka.

Som tur var hittade jag en ny klänning i en godkänd färg. Den var superfin, mycket bättre än den första, och jag var helnöjd!

Nu har dock skräddaren på MQ tappat bort den! När jag kom för att hämta den var den inte där! De lovade att hitta den till idag och det hoppas jag för deras skull att de har. Annars får jag lite panik.

Usch, fy och blä vad arg jag är!

Noterade precis att jag skrev oktober istället för september i förra inlägget. Hoppas ni inte blev alltför förskräckta! Tiden går fort men inte så fort. Än är vi fortfarande kvar i september månad.

Sitter just nu i sängen och ska sova. Imorgon är jag ledig från jobbet för att kunna gå på begravning.
Begravningar är alltid jobbiga och jag hatar verkligen döden. Usch, vill inte ens tänka på morgondagen.

Godnatt!

Nu när jag har lite mer tid tänkte jag förklara varför den här bloggen plötsligt återuppstår.

Som ni säkert förstått så ska Thanh åka utomlands. Till Barcelona närmare bestämt. Varken hon eller någon annan vet när hon kommer hem så hon kanske blir borta ett helt år.

Min blogg och hennes blogg blir då ett sätt att hålla kontakten. Då kan vi läsa om varandras vardag utan att behöva bestämma Skypetider hela tiden.

Dessutom har jag saknat att få skriva här. Det är ju kul!

Jag kommer sakna dig, skruttunge!